Trött, irriterad, glad, ledsen, besviken, arg, nervös, saknad...
Ja, det är ett fåtal av de känslor jag känner just nu. Allt händer verkligen nu.
Jag blir så förbannad när jag läser i tidningarna vad som händer runt om i världen, tankarna snurrar i huvudet på mig och jag ryser när jag tänker på de hemska saker som människor utsätts för varje dag. Som idag läste jag om att ett barn blivit mördat p.ga ett bråk på en lekplats, klarar inte av att forska mer i det då jag bara bryter ihop av sådana saker. Det är sjukt hur människor klarar av att leva med sig själva efter de gjort sådan skada mot andra.

Kvällarna är bedrövliga, då tänker jag som mest.
Om nätterna vill jag bara ligga vaken och tänka på dig, varför det blev som det blev och vad vi gjorde för fel. Kommer vi någonsin få veta det?
Jag önskar att jag bara kunde få skrika allt som jag inte fått sagt till dig. Berätta för hur jävlig jag känner mig och hur jävlig du är. Du förstör så mycket utan att ens se det, men någonting i mig vet att du kommer inse det inom sin tid och förstå vad du har gjort mot mig. Att du kommer inse det du förstörde utan med vilje. Jag väntar på dig, och jag kommer inte dömma dig, jag kommer lyssna på dig. Försöka förstå vad det är du säger, fast jag egentligen redan vet att jag inte förstår någonting av det du säger. Men jag lovar, jag ska försöka, bara du är den som tar första steget.
Jag vet inte ens om detta är det jag känner, någonting i mig känner så i alla fall. Medan något annat säger att jag hatar dig.